Har höga förväntningar på den här boken. Efter 50 sidor är jag besviken. Eftersom författaren gång på gång betonar att han är vetenskapsman på jakt efter myter att avslöja (och absolut inte vill sälja böcker med hurtig oseriösa tips om träning) borde han vara mer noggrann med fakta. Fast när fakta kolliderar med hans teorier/teser väljer han teserna. Som att allt är miljö och det finns inga större genetiska skillnader. Alltså är det OK att jämföra moderna människor med apor och möss. Det är OK att hävdna att ingen kunnat förklara varför löpare från Kenya och Tanzania så totalt dominerar långlöpning.
Nu vet förstås David Lieberman att det finns undersökningar som förklarar en del av det här. Som den på 15 000 danska och kenyanska barn. Som var lika långa. Men de kenyanska barnens bäcken var smalare och deras underkropp i genomsnitt 4 cm längre, än ”drengarnas”. Smalt bäcken och långa ben är inte helt oväsentligt när det kommer till långlöpning. Till och med David Lieberman borde kunnat konstatera att män eller kvinnor med korta ben och breda bäcken är underrepresenterade i löpareliten. Och ändå – denna rädsla för att provocera de kollegor, aktivister och politiker som hävdar att allting är miljö. Ras, kön, genetik med mera är oväsentligt i denna vulgära, delvis akademiska, religionsliknande teoribildning.
Tyvärr använder Lieberman också olika måttenheter för att förtydliga sina slutsatser och påståenden. Eller då han hävdar att en genomsnittlig västerlänning (varken ”mycket stillasittande” eller ”mycket aktiv”) idag tränar en timme om dagen. På samma sätt använder han ibland de nya amerikanska veckorekommendationerna på 150 minuter semi-intensiv träning (eller 70 min intensiv) PLUS tre pass med styrketräning och ibland, när det passar tesen, så glömmer han styrketräningen.
Jag vill bestämt hävda att alla amerikaner, eller svenskar i genomsnitt INTE tränar en timme per dag. I en fotnot från svenska förlaget Natur & Kultur hävdas att 2/3 av tillfrågade svenskar uppgett att de tränar halvintensivt minst 150 minuter i veckan medan det faktiska utfallet bara är 1/3. Vilket i mina yrkeskritiska ögon fortfarande är en väldigt hög siffra. Att däremot hälften av alla som tränar vill överdriva sin aktivitet stämmer bra. Minst hälften. Och det gör de för att de inte tränar av övertygelse utan av tvång och ångest. Vilket naturligtvis försämrar den lilla antal minuter som de verkligen tränar. Både mentalt och fysiskt eftersom de helst vill slippa veta och absolut inte vill lära sig träna rätt och effektivare. Detta är en stor paradox i sig – jag hoppas Lieberman snart når dit. För då och då berättar han om superintressant forskning vad gäller fysik, träning, bantning med mera.
Maxenkropp 