Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Alternativ nackträning/ 13-årig turgubbe

För ganska exakt 48 år sedan bröt jag nacken. I en dykolycka bröt jag fjärde och stukade femte, sjätte och sjunde kotan. Även om jag hade tusendelen av den där millimetern på min sida på stora bryggan vid Fria Bad i Helsingborg har det påverkat mig hela livet. Följaktligen var en av de första övningarna ”jag uppfann” en nackövning. Faktum är att den rörelsen gjorde att jag fick fylla 14 år en vecka senare på samma sätt som att i viss grad är all vår träning ett sorts tack till livet. Hade jag inte upptäckt att jag kunde rulla runt och sätta knäna bakom öronen nåt år före hade mina nackmuskler varit svagare och jag förlamad eller död. 

Det var roligt att göra något ovanligt och ”konstigt” med kroppen – och samtidigt känna att hela kroppen var tvungen att aktiveras. En form av rörelseglädje. Nu gör jag det av samma skäl som att jag tränar över huvud taget: jag vill vara frisk och rörlig så länge som möjligt och jag vill kroppen ska vara beredd – ifall cancern kommer tillbaka, ifall jag bryter nacken igen, ifall jag cyklar och ramlar, ifall jag halkar i badkaret igen, ifall jag behöver övertyga ett gäng tonåringar om vikten av att träna hela kroppen.  

De nackövningar som fanns var alla monotona, fantasilösa och ytterst begränsade – du sitter ned och rör nackmuskulaturen mot ett svagt motstånd. De finns fortfarande. Jag har aldrig sett några andra, nånstans, även om de säkert finns. 

Min idé är som vanligt ”tvärtom”: stå istället för sitta, låta kroppen utgöra motståndet istället för vikter eller gummiband. Du lägger dig på rygg, reser benen och kroppen så högt som möjligt med hjälp av överarmarna mot golvet och underarmarna och händerna mot sidorna på ryggen. Nu ligger du på nacken och en del har säkert legat så och cyklat någon gång. Istället håller du benen helt raka och låter dem korsa varandra i små långsamma cirklar. Genom rörelsen skapar du obalans som den del av kroppen som har stöd måste hantera – ifall du inte ska ramla. Så fixera rygg och bål med händerna/armarna och låt nackmuskulaturen balansera upp kroppen. Jag ligger så här en minut eller två som avslutning på passen i samband med att jag låter ryggens diskar ”luftas” och syresättas. Speciellt ifall jag lyft tungt, rakt upp och aktiverat ryggraden. Jag ligger så här, tittar upp i taket eller himlen, ser i förgrunden mina stora fötter göra löjligt små rörelser ”om lott” – och känner en djup tacksamhet över livet! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: