”…åt alla lycka bär”

Boken om gymträning var beroendeframkallande bra. Ett lika gott betyg får Micael Dahlens uppföljare. ”En liten bok om Lycka” (Volante) är en kort kampbok för aktivt depressionsbekämpande.   

Det är facklitteratur byggd på massor av mer eller mindre övertygande undersökningar om vad som gör folk lyckliga. Många handlar om val – hur vi tänker, hur vi beslutar att hantera vardagen. 

Ekonomiprofessorn snålar inte med humorn. Det är en rolig, medryckande bok. Recepten är bland annat ”tro” (religiösa, oavsett vad religionen går ut på, är lyckligare än övertygade agnostiker) ”snällhet”, ”tacksamhet”, ”tillsammans”, ”unna dig”, ”återupplev”, ”ta ut segern i förskott” med mera. 

Rörelse i alla former visar sig vara en av de allra bästa vägarna till lycka. Ja, faktiskt en rak tiofilers autostrada av glädje. Till och med svenska cykelpendlare visar sig vara markant lyckligare än icke cykelpendlare. Det beror inte på att de tvingas möta mörker, is, kyla och regn plus alla obehagliga bilar och respektlösa bussar. Ju längre sträcka till ”Grottekvarnen” desto lyckligare är de. Tänk hur lycklig världen kunnat vara ifall Marx och Engels varit cyklister, pedalproletärer.

Dessutom blir vi varma vilket också gör oss lyckligare. Värmen, ytterst en konsekvens av att hjärtat behöver pumpa ut mer blod snabbare, gör oss lyckligare. Och vice versa. Vi blir varmare av lycka (kanske kan cykelpendlarna räkna hem som en synergieffekt). Glada människor har varmare ansikte och fingrar. En undersökning visade att motionerande pensionärer var lyckligare och varmare än de omotionerade. Minst lyckliga var de som simmade (lägre kroppstemperatur). Mellanlyckliga var de som promenerade och lyckligast bland äldre var de som styrketränade.     

En bieffekt av ickelycka är inte olycka men väl känslan av olycklighet. Det finns många sätt att bearbeta den – nästan alla är förödande för vår hälsa. Jag arbetar för en gymkedja vars idé är att gymmen ska vara nära. De har 75 gym i Stockholm. De tre vi nu har i Malmö ligger alla i stadsdelar som håller på att fyllas med nya bostäder. De flesta nya medlemmar anger det som huvudskälet – de bor grannar. 

Ifall vi nu vänder på resonemanget innebär det att alla de som bor i närheten men inte går till gymmet troligtvis bara blir mer deprimerade av att ha mig och mitt gym som granne. Vi utgör en ständig påminnelse om deras dåliga samvete och får dem att konsumera en extra bonuspåse chips, pizza, lösgodis, baginbox och meningslös TV-serie i soffan. Vilket bara gör dem än mer olyckliga. 

Mitt råd till grannarna: kom ner och träna med mig och återvänd sedan till soffan där du öppnar en öl och kränger en halv pizza eftersom du är i akut behov av näring och vätska.  Och du gör det med glädje och stolthet eftersom träningen har översköljt dig med massor av exalterade hormoner. Så lasta på, sätt i gång och njut av livet! 

Ps Boken har tjocka, toleranta pärmar vilket gör att den knappast kan vikas fem gånger och bli frimärksstor. Ge din träning ett annat uppslag, är mitt personliga PT-förslag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: