Kafka gjorde det. Varje morgon. I 15 minuter. Liksom miljoner andra män världen över. Dansken (tillika en framgångsrik idrottsman och Nordens förste sexapostel) J P Müllers träningsbibel ”Mit System” revolutionerade morgongymnastiken redan 1904. Fyra år senare gav prästsonen ut en orgasmbibel – i första hand för tafatta män som inte förstod vikten av att tillfredsställa kvinnor. Han predikade push ups, burpess, yogapositioner, hudfrotteringar, kalla bad och fick miljoner lärjungar över hela världen. Han var Arnold och ”The Iceman” i en och samma tämligen vältränade danska kropp. Idrottshistorikern och akademikern Hans Bonde har nu dammat av en helt osannolik världskändis i ”Sundhetsaposteln JP Müller. Bind 1: Det kropsligt moderne gennembrud 1864-1904” (Syddansk Universitetsforlag).
En okänd men indirekt superaktuell världsförbättrare, död sedan 82 år – hur skriver man hans biografi? Vägvalen är flera. Den synnerligen produktive Hans Bonde väljer alla. Samtidigt. Det har resulterat i 500 tätt tryckta sidor om tiden fram till Mit System. Det kommande andra bandet handlar om orgasmupplysning och sexualitet. Fyrahundra stringenta sidor hade kunnat bli en internationell bestseller – drygt 6 kilo och troligtvis uppemot 1000 närmast oredigerade, rätt svajiga sidor med osakliga påståenden, en skev historieskrivning och ständiga upprepningar orkar inte ens läsas av de nationalistiska danskarna. Det tog tid, även för mig. Så mycket att jag tvekat att anmäla boken men JP Müllers minne, han står staty i entrén till min kvinnas roddklubbspalats, kräver en text. Jag älskar den lite galne gubben. Jag älskar Bondes idé och entusiasmen. Illustrationer och grafisk design håller hög klass men helheten är rätt litterärt osund.
Titeln anspelar på den samtida Georg Brandes litteratur-revolution ”Det moderna genombrottet” men även litteraturkritikern hade en agenda av sexuella sidospår. I ”det moderna” ingick att kvinnor borde kasta giftermålets tyranni över bord och bli mer frigjorda, underförstått ha sex med moderna lika frigjorda män som Brandes.
Foton av Franz Kafka ger ett anemiskt intryck men hans morgonrutiner var både rörelse och förstadie, för en sundare framtid. Först naturalism. Sedan realism och så kom kroppen, och köttet ut. Den krängde, vantrivdes och gjorde ett fullt logiskt uppror strax efter sekelskiftet. Konst och kultur börjar experimentera med rörelse, med modernismen. Inte minst i Danmark. JP Müller var inte alls så ensam och naken som Bonde hävdar. Vitalismen med XXL-skulptören Tegner och de svulstigt, muskulösa jättarna beundrades av hela Europa. Några andra danskar som bryter tabun är konstnären JF Willumsen som gärna avbildar klungor av nakenbadare, från pojkar till husarer på deras glänsande hästar. Karen Michaëlis skriver om medelålderskvinnor erotiska behov. Allt är i opposition mot den Victorianska moralens klädkodex, korsetten, samhällsordningen och de djupa sanitära missförhållande. Men det är även bostadsmässigt revolt där borgerlig livsstil och inredningsideal präglats av mörka tunga, överlastat möblemang och ständigt fördragna gardiner – den victorianska hemmiljö som i Danmark kallas ”klunketiden”.
Även Strindberg hänger på och kunde platsat i boken ifall författaren vågat vidga perspektiven utanför Danmark. Poeten som skriver om hur allt gammalt, mörkt och trångt måste rivas för ljus och luft i ”Esplanadsystemet” drivs av samma begär, tio år tidigare. Huskroppar eller humana kroppar rekonstrueras och ingår i en rationell ny tid, sekelskiftet. Ungefär samma idé har Muller, om kroppen i samhället: färre skrymmande hinder, mer rörelse.
Det började i slutet av 1800-talet med prästson från Als som skulle följa faderns kall i Köpenhamn. Hellre än att plugga teologi var han ute och rodde, sprang runt sjöarna eller lyfte vikter på idrottsinstitut. Tyngden var dock betydligt större än vad som angavs i kilogram. Speciellt i det Danmark som led av både mindervärdeskomplex och en närmast pietistiskt sträng kristen grundsyn. Kyrkan (Grundvig) hade ett finger med i allt. Till och med konsten och här finns möjligtvis en av förklaringarna till det komplexa fenomenet JP Müller. Hans idé är att sex, sport och kroppen som en gåva av Gud att förvalta. Han vill bryta med det förflutna genom att härda kroppen, i Guds natur. Det är en slags sund späkelse, ungefär som den grekiska sundhetsfilosofin stoicism. Han dyrkar solljus, frisk luft och renlighet genom dagliga kallbad. Hans renrakade kropp har fina, harmoniska proportioner. En väldig mustasch kontrasterar till den lätt androgyna bristen på övrigt kroppshår.
I katolsk och svensk-lutheransk konst avbildas alltid Jesus som en kroppsligt svag, utarmad lekamen. JP Müller var en flitigt utnyttjad modell. En del av de skulpturer som han står modell för blev några av Danmarks mest berömda kristusavbildningar. Där är Guds son atletisk och själva definitionen av posering och deffad överarmsmuskler.
Bonde vill göra JP Müller till rebell och revolutionär. Det är han också, i Danmark. Problemet är att världens är större än ”det yndige land” fullt av smör och fläsk. Politiken kallar boken ”vanvettigt väl researchad”. Dessvärre ger den ett rakt motsatt intryck för en icke-dansk läsare. Ifall historikern Bonde bara stirrar sig blind eller helt franskt struntar i historien och världen utanför kan jag inte avgöra – men eftersom hans ständigt upprepade huvudtes är att Müller ”satte faktiskt den første verdensomspændende motionsbølge i gang” (senast Politiken 6/2-21) krävs en nyansering. Exakt samma brist gäller för övrigt författarens underbara idé som för två år sedan resulterade i överviktig titel om kroppens idrottsliga idéhistoria, på samma förslag. Varför Bonde gör så här vet jag inte – Müllers fantastiska liv blir inte mindre fascinerande för att det fanns en ickedansk omvärld och historisk kontext.
Visst kom Müller att personifiera vardaglig träning och motion genom bestsellern ”Mit System” (vars första upplag trycks i 300 ex och beräknas gå med förlust fast slutar på 1,5 miljoner). Det är dock 10 år efter att den moderna bodybuildingens fader, tysken Eugen Sandow publicerat sin bestseller ”Sandow’s System of Physical Training”. Det är 20 år efter att den stora gymboomen med träningsinstitut exploderat och svenska gym etablerat sig globalt i dåtidens alla världsmetropoler. Till och med oceanångarna hade Zander-gym. Bara i Tyskland fanns 118 anläggningar. Det blev till och med ett språkligt begrepp på samma sätt som vi idag ”gymmar” kallade tyskarna det för att ”zandra”. Gustav Zander nämns över huvud taget inte i Bondes bok.
Det är också många år efter att den speciella träningsform som kallades Muskulär kristendom och gick upp i KFUM-rörelsen (bildad 1854) fått miljoner deffade lärljungar. Bonde ignorerar allt detta fullständigt. Muskulär kristendom nämns för första gången, i förbifarten, på sidan 327. Sandow, som än i dag har många hängivna beundrare, misskrediteras och marginaliseras på ett sätt som jag enbart kan beskriva som oseriöst och överraskande hånfullt.
Inte heller nämns hela den kroppsliga träningens filosofiska ursprung, den stoicism som idag upplever en kraftig renässans. JP Müller verkar oerhört påverkad av antikens kroppar och ideal – att vi kan övervinna krämpor och dålig hälsa genom sunda fysiska vanor, disciplin och hård träning. Till det idrottshistorikern hoppar över hör även kvinnorna, något som hans kritiker ofta påpekar. Bonde beskriver cykelns och sportens erotiska kopplingar men missar helt dess roll i kvinnans frigörelseprocess och cykeln allmänna popularitet. Han glömmer också, vilket han inte är ensam om bland äldre manliga idrottshistoriker, att flera kvinnor kunde mäta sig med männen i olika sorters styrkelyft. Året innan JP Müller debuterade besegrade tyskan Katie Brumbach Eugen Sandow i en tävling inför ett fullsatt Madison Square Garden. Hon pressade med en hand en hantel på 130 kg över huvudet – Sandow fick den inte ovanför bröstet. Danskan Pitrea Hansen turnerade i bland annat Sverige under artistnamnet Rosa Rosalia och lyfte både män och hästar på olika varietéer. Det fanns många sådana kvinnor men de ansågs snarare som fysiska freaks, inte förebilder. Och så skrev de förstås inga böcker…
Maxenkropp 