Träna på det inre äventyret

De flesta funderar förstås inte över meningen. Förrän det är ganska sent, i skymningen. Eller i vargtimmen – då vi ligger ofrivilligt vakna och vrider oss av oro. Varför ska vi urbana skandinaver grubbla när vi har så mycket annat att uträtta? Vi begränsar drömmarna och strävar istället efter högsta möjliga materiella bekvämlighet. För ”vi är värda det”. Vi arbetar, blir föräldrar, kollar på TV-serier, har kanske ett marginaliserat men passionerat fritidsnöje och så blir det barnbarn och pension på slutet. För vi är värda det.

Jag tror många börjar fundera på livet först när de pensionerar sig och återupptäcker tiden – fast då ter sig livsfinalen tyvärr ofta tom och latent hotfull!

I en framtid med större arbetslöshet och mer hemmajobb utmanas ens existens från insidan. De sociala strukturerna rubbas, tvivlen på traditionella värden kommer ifrågasättas. Då tror jag en liten anspråkslös självhjälpsbok som ”Sova ute – om att finna sitt lugn i naturen” (Offside press) är den perfekta gåvan.

Markus Torgeby (som skrivit tillsammans med Frida) växte upp i den stränga kristna kulturen i Göteborgs skärgård, med trålfiskarnas filosofi. I boken beskrivs hans frigörelseprocess och existentiella comeback, djupt inne i en jämtländsk skog.  Där stannade han, i fyra år: ”Jag gjorde ingenting men kände mening ändå.”

Det är en liten pedagogisk, mycket vacker nybörjarguide för välfärdseremiten. En frestande existentiell inskolning i enkelhet, de inre äventyren. Som att lära sig ”stubba”, exakt hur du gör upp eld, gratis skogssnacks och att det är allra bäst att skita ute om hösten, med vitmossa eller vid en liten behändig bäck. I fall nu inte någon fyller sina vattenflaskor några hundra meter nedströms…

Att sova ute blir en liten symbolisk rit – att göra något obekvämt man inte behöver. Att reducera upplevelser och börja lita på sina egna sinnen. Funkar det? Fortsätt, fundera på vad du mer kan göra, som bryta ät- och drickmönster. Våga minska din skärmtid, bli mer fysisk, bli starkare vilket i förlängningen får dig att börja ifrågasätta allt mer av den stillasittande vardagens falska evangelium.

För i förlängningen handlar det om konkret samhällsmotstånd, om antikommersialism och tvivel på modernitetsprincipen. Kan även symboliseras med att cykla ellöst istället för att köra bil. Eller vandra på semestern istället för att vallfärda till playan eller Thailand. Eller att läsa en sådan här bok istället för att se ännu en ny TV-serie. Jag finner det mycket tilltalande, och lite läskigt, att utmana sin välfärd så här. Innan vi sommar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: