Gymspråket

Rysshantelhylla, P&T Hyllie maj år 2020.

Kettlebell är ett konstigt namn på en av de få, bra sakerna från Sovjetunionen. Denna dysfunktionella dörrstopp av massivt järn – utvecklad i ett samhälle totalt i avsaknad av sofistikerad träningsutrustning – borde helt enkelt inte ha ett engelskt namn, som om ”Kalla kriget” aldrig existerat. 

Språket i P1 föreslog följande alternativ:

kaffekula

kittelklot

rysshantel

klotvikt 

öglehantel

svingklot

Svingklot betecknar enbart en mycket begränsad del av användningsområdet. Kaffekula är ett missförstånd – om än lite kul. Klotvikt är det bäst beskrivande, mitt eget dörrstopp det mest svenska fast rysshantel vinner för att det ger cred åt både historien, ett fattigt folks fantasi och inte minst föremålets funktionalitet. Tycker jag.  

Det är spännande med språk i utveckling. Gymkultur är en svensk uppfinning. Vi borde alltså inte låta kommersiella amerikanska intressen sno ”vårt” språk rakt av. En armhävning är inte en ”push up” utan en armhävning trots att det är ett omständligt ord. Push up kan dessutom förväxlas med ett klädesplagg få av de som älskar armhävningar bär. I alla fall bland männen. De är varandras motsatser. Armhävningar gör push ups helt överflödiga. 

Kulturen, född i Lund och förädlad utanför Laholm är numera global och då tenderar den att få engelska namn. Speciellt som den ledande kedjan för träning i grupp är från Nya Zeeland och använder endast amerikanska uttryck, för allt. Ja precis allt – in i absurdum. Å andra sidan kan man tycka att Les Mills-konceptet är en succébluff byggd på individens osäkerhet och traumatiserade rädsla för rationell, fysisk träning. Så om vi gör det tillsammans, och använder samma ord kan vi gömma våra kroppar: inte enbart i den stora massan utan även i språket och begreppen de tagit copyright på. 

Med en grov generalisering kan man säga att ”Lesmillska” beskriver gärna en rörelse utifrån dess resultat för kroppen medan den individuella träningen begreppsvärld försöker beskriva objektets funktion, för rörelsen. Det säger nåt om den intellektuella ambitionsnivån för respektive träning. Att använda fel begrepp är en ögonblicklig, och livslång dom. Då är du inte del av gruppen, sekten. Gymkulturen är inte speciellt inkluderande, eller tolerant, mot oliktänkande.

Mest blågult är basövningarna för styrkelyftare. Romantiska kroppskulturella viktplattstyngda traditioner, verbaliserade som ”bänka” ”marka och ”knäböj”. 

Sven Lindquist gav för drygt 30 år sin antropologiska urkund om svensk gymkultur under titeln ”Bänkpress”. Sara Martinssons år 2021 utgivna och utomordentliga studie i tyngdlyftningsteknik och feminism har fått titeln ”Knäböj”. En modern, polemiserande replik – fast den inte handlar om just knäböj.  Begreppet har dock ett så starkt symbolvärde att förlaget tyckte det var viktigare än att titeln faktiskt hade teckning i texten. Med Knäböj, på gym, menas en ”Back Squat” det vill säga en knäböj med en skivstång lastad med viktplattor vilande i närheten av nacken. Med andra ord: ett vilt missvisande begrepp. Det finns massor av olika sorters squats vilka alla visserligen innebär att man går ned och upp med knäled böjd minst 90 grader (och förhoppningsvis rak rygg) men det är inte knäböj på gymsvenska utan squats. Stången på ryggen = knäböj. Stången framför övre delen av bröstet (en bättre och effektivare version av samma rörelse men mindre traditionell och romantiserande) är en ”Front Squat”.   

Själv skulle jag vilja lyfta Wall Squats. Googla på det och du hamnar på ”Jägarvila” – vilket är raka motsatsen till den Qi Gong-övningen. Kanske ”Väggböj”? Lär dock inte få något stort genomslag, varken namnet eller övningen, då det är mycket effektiv mångsidig träning som ser superenkel ut men är ruskigt svår att utföra.   

Anders, min kanske mest malmöitiske PT-klient, tyckte jag använde alltför många engelska termer och efterlyste istället svenska synonymer. Det är en utmaning för en omskolad kulturskribent. Till exempel har ”Face pull” tack vare Anders fått den ordagranna översättningen ”Ansiktsdrag”. Dumbbell Floor Press är en fantastisk övning som numera går under det ganska geniala namnet ”Magrull”. De okända men effektiva övningar jag plockat upp från vänner och kiropraktorer har jag döpt efter dem som introducerade de för mig, som Magnus Hansson och Marianne Lund.     

Att ”deffa” (definiera) svensk gymkultur även namnmässigt är helt enkelt rolig träning.   

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: