Professorn i idrottsfysiologi, hjärtspecialisten och ”centrumföreståndaren”, Mats Börjesson framstår som rätt korkad i Dagens Nyheter på Annandagen. Det är han naturligtvis inte. Professorn påstår att ”det stora problemet är hur vi bibehåller en god levnadsvana”. Själv tänker jag att professorn blivit felciterad. Att han menar att frågan, inte problemet, ”är hur vi bibehåller en god levnadsvana”.
Fast frågan är inte ens det, hur vi bibehåller goda levnadsvanor, om vi nu faktiskt har det? Alla vet hur man behåller goda levnadsvanor – man lyssnar på kroppen. Problemet är varför vi inte gör det? En fråga som Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg/Mats Börjesson verkar vilja ducka. Problematiken känns igen från rökningen. Alla rökare vet att det är skadligt, de vet hur man slutar så frågan är varför de ändå inte slutar? I den kontexten sätter Mats Börjesson nu sprätt på en massa skattepengar för att ta reda på varför folk inte börjar röka.
Det publiceras många livsstilstexter nu, inför det nya året. Mitt förslag är att du struntar i alla utom den här. Så förstår du dels vad goda levnadsvanor egentligen är och dels hur du behåller vanorna.
Hälso/livsstils-branschen omsätter massor av miljarder och är proppfull av myter, missuppfattningar, meningslösa ord och en jättestor svensk rädsla för att tvinga människor att ta personligt ansvar, förändra sin kropp och vardag. Delvis för att vi är skiträdda för att kränka någons kropp. DET är en modern dödssynd. Så allting mynnar ut i några meningslösa fraser om vikten av att må bättre. Likt DN:s text om Sahlgrenskas satsning: ”inför man vid årsskiftet ett nytt centrum för ”livsstilsintervention”. Forskning kommer bedrivas på vår livsstil och hälsa, och fokus ligger på hur patienter kan lägga sig till med hälsosammare levnadsvanor och faktiskt hålla kvar dem när de åstadkommit en förändring.”
Även ifall vi struntar i vad som verkar vara ännu ett slarvfel av journalisten så låter det ändå lite kryptiskt. Vem talar till vem? Varför ska de kvarhållas? Vilka är de där ”patienterna”?
”Vi vet mycket om sambandet mellan beteenden och hälsa. Vi vet att de som rör sig mer, har lägre vikt och röker mindre exempelvis, är friskare. Men det stora problemet är hur vi bibehåller en god levnadsvana”.
Är osäker på om man verkligen menar att alla svenskar utan goda levnadsvanor är ”patienter”? Och om man blir så himla mycket friskare av att röka mindre? Är dock säker på att med begreppet ”levnadsvanor” menar DN/professorn: ”Det kan exempelvis vara svårt att bibehålla såväl en dietförändring som en viktminskning.” OK, äntligen nåt konkret.
Ja, det är skitsvårt att behålla en ”viktminskning” när man inte förstår hur kroppen fungerar.
Varför ”dietförändring” över huvud taget nämna begriper jag inte. Då blir utgångspunkten att du äter fel vilket inte alls är säkert. Du kanske äter helt rätt. Framförallt ska du aldrig tvinga på dig en massa dieter och få ångest för att du äter alltför mycket, äter fel eller inte äter tillräckligt. Däremot s k a du anpassa din träning till din kost och vice versa. Vill du äta fler gräddtårtor per vecka måste du helt enkelt träna mer och annorlunda för att inte riskera gå upp i vikt. Faktum är att det viktigaste vad gäller både vikt, kost och livsstil är inte vad du äter utan när du äter och hur du tränar.
Jag vet inte vem som beviljat forskningsanslagen men hade det i den nämnden suttit någon med erfarenhet av träning kunde denne sagt: ”Bullshit – avslag, nästa ärende!”.
Självklart vet alla vad ”goda levnadsvanor” är, till och med de lågutbildade kvinnor med dåliga jobb vars medellivslängd nu drastiskt minskar i Sverige. De vet att all rökning är skadlig. De vet att motion och utmanande, ansträngande rörelser är bra. De vet att mycket övervikt ger medicinska problem. De vet att smärtstillande är en temporär lösning som ger stora problem på lång sikt. Ändå insisterar de, och många andra stora grupper i Sverige, på att skita i ”goda levnadsvanor”. Det borde du fokusera på Mats!
På fritiden lär jag emellanåt medelålders och äldre invandrarkvinnor i Malmös ”utsatta områden” att cykla. I Cykelfrämjandets regi. Ofta sitter en grupp allvarliga män och röker i närheten samtidigt som de har hundrakoll på allt vi gör. För kvinnorna är det en dröm, inte utan initialt obehag. De blir mer självständiga, de kan förflytta sig alldeles själva och blir samtidigt mindre beroende av män och familjen med bil. De får också motion. När de efter idog träning lyckas hålla balansen, begriper hur kroppen fungerar, blir de lyckliga. De trampar på, känner vinden mot ansiktet, de skrattar. Det är på den nivån vi är Mats.
Många i grupperna med alarmerande ohälsotal får tid i vården, ofta alltför sent. Att jobba preventivt, seriöstförebyggande, får aldrig plats i budgeten. Många får istället program av en fysioterapeut, får råd från en hälsocoach, får en app i handen. En del får gratis gymkort av arbetsgivaren, inte sällan kommunen och regionen. I nio fall av tio leder den här välmenande hjälpen ingen vart. Även om de hämtar ut gymkortet har de ingen aning om vad de ska göra på gymmet. De följer ett program eller en app, utför nästan alla övningar fel och träningen blir i bästa fall meningslös.
Medparten av gymmedlemmar förstår faktiskt inte hur de ska använda motionscykeln eller löpband. Jag minns speciellt en kirurg som tränade mycket tufft för att få bra ork och stora överarmar. Vilket han fick. Han fick också sjukskriva sig eftersom han sabbat knäna på löpbandet. När han och de andra riktigt ambitiösa, tränar kommer den felaktiga träningen sannolikt skada dem och de tvingas tillbaka till vården. Med nya problem. Nya sjukskrivningar och nya piller. Nya generella lösningar utan seriös uppföljning.
Det känns oerhört förmätet att hävda att någon med så många fina titlar tänker använda X antal miljoner skattekronor och flera år åt att slå in en uppställd dörr men det är exakt vad Mats Börjesson verkar vara i färd med. Ifall professorn, du som läsare eller du som identifierar dig som ”patient”, är nyfikna ger jag er svaren här, gratis:
Viktminskning är svårt eftersom kroppen tar tid att anpassa sig till den nya vikten. Cirka 3-5 år får du räkna med. Det är därför hundratals miljoner, förmodligen flera miljarder, människor ständigt misslyckas med sin diet/bantning. Så fort kroppen får chansen lägger den på de förlorade kilona och återvänder till förra vikten. I tron att det var kroppens idealvikt eftersom det varit så i cirka 3-5 år.
Varaktig viktminskning åstadkoms genom att antingen svälta sig 3-5 år eller äta sundare och träna effektivt tre gånger i veckan, i 3-5 år. Det är inte svårt. Du bara skaffar dig nya rutiner men det är jobbigt och är det inte jobbigt så gör du garanterat fel. Antingen att du fuskar, ljuger för dig själv eller tar omedvetna genvägar. Både vad gäller kost och träning. Hur vet du om du gör rätt eller fel? Anlita en erfaren PT som ger dig både kostråd och ett personligt program och sedan följer upp det med regelbundna utvärderingar, teknikanalyser och uppgraderingar av din träning. En bra PT ger dig även övningar du inte automatiskt hatar utan upptäcker utmaningen i. Övningar som gör att du helt enkelt märker skillnaden. Vilken är den främsta och grundläggande hjälpen till en hälsoförändring – att du alldeles själv märker att du mår bättre!
Svårare, eller lättare, än så är det inte!
Ps I texten säger professorn även att dammsugning och att cykla till jobbet också är motion/träning. Ja om man cyklar långt och tufft. Ifall man kryper runt ett par 100 kvadratmeter ett par gånger i veckan. Annars inte, för en människa under 80 år. Men runt om på sociala medier jublar nu människor för de är ju redan vältränade och behöver inte mer – det har de professorns ord på. Utifrån den här enskilda artikeln skulle jag påstå att Dagens Nyheter och Mats Börjesson är en fara för folkhälsan i Sverige.
Maxenkropp 