Gamla svartvita bilder på starka farbröder i mustasch, och kanske även medaljer på bröstet, som lyfter en vikt med en rak hand, över huvudet. Visst har ni sett dem, från förra sekelskiftet?
På den tiden var detta det naturliga styrkelyftet – en hand med den andra, underarmen nära armbågen, tog stöd mot låret när vikten passerade bålen på väg upp mot taket.
Den kallas Bent press. På bilden pressar en av styrkelyftningens ikoner Arthur Saxson 1906. I gårdagens instaflöde finner jag den bland Erik Börjessons nya övningar. Där heter den ”Half-kneeling Press to Windmill” men utförs av någon konstig anledning på knä. Det betyder att man förlorar de positiva effekterna av balans- och koordinationsträning. Plus att kunna lyfta riktigt tungt. Samtidigt ger det mer stabilitet – ifall det nu är endast lyft man vill träna och inte kroppen i sig. Allra mest ser det ut som en rejält misslyckad ”Turkish Get Up”.
De gamla gubbarna från sent 1800-tal hivade upp bortåt 150 kg, på en arm. Har du dessutom en liten skivstång med fasta vikter istället för en kettleball skapar du också träning för små sidomuskler eftersom du måste balansera vikten på toppen. Återigen; svårare men med en ”balansbonus”. Det är inte lätt – alltså är det utmanade och spännande. Dessutom ett alternativ till att träna kramteknik genom att bänka i timmar. Bent Press ger mer och bättre träning på en kvart än vad du gör under en timmes bänkande.
Dessutom ökar förståelsen för verkligt fria lyft, utan moderna begränsningar och olika metoder att göra lyften lättare och mindre utmanande. Kör man Bent Press känns det som om alla moderna styrkelyft göras i en Smithmaskin.
Ps finns en mer modern variant av Bents press där man lyfter tyngden med en hand samtdigt som den andra hänger rak. Det betyder att du dels är dubbelvikt och förstör din ländrygg, dels ökar risken för att förstöra axeln när du gör lyftet i kroppens lodlinje.
Maxenkropp 