Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Repetitiva rysningar

Ivar-Lo hävdade att det verkliga helvetet, på jorden, var att raka andra kinden. Känns träffande den här Nyårsdagens morgon. Även om det är en av årets få rakfria dagar. De flesta av oss kommer upprepa ungefär samma saker som vi gjorde 2021, oavsett önskan.

Arbetarförfattaren hade inte blivit så bra på traditionell styrketräning. Att upprepa samma, exakt samma, monotona rörelse gång på gång på gång är för många det samma som träning. Jag beundrar inte deras träningsihärdighet. Jag blir istället lätt förskräckt av deras besatthet, och brist på fantasi.

Själv undviker jag helst att göra ett pass och ett set av lyft exakt likadant. Jag känner mig snabbt instängd i repetitionernas mekanik. Det är därför jag älskar bollar och misstror enformig träning. Dessutom tränar jag för att bli stark, inte stor. Jag vill ha bättre, effektivare muskler, inte i första hand fler och halvdana. Då är det viktigt att inte köra en massa rep och set på samma vikter, samma grepp och samma teknik. Det är också problemet med opersonliga träningsprogram. Du betalar pengar för att träna för lyfta en exakt vikt ett förutbestämt antal gånger. Du tränar på det viset uthållighet, både mental och fysisk uthållighet men det är bara tur i fall du gör det med den för dig idealiska vikten och tekniken. I princip är det alltid alltför lätt eller alltför tungt och utgångspunkten är att tekniken tar skada. Varefter kroppen tar skada av den ofullständiga, in absurdum upprepade, tekniken.

I en fb-grupp jag är med i skriver en cirka 45-årig man att han efter fyra års intensivt styrkelyft är missnöjd med resultatet och nu ska försöka sig på nån annan slags tunga lyft i gymmet. Han har skickat med en video. Han har bänkat 120 kg men nu är han nere i 110 och han är besviken. Lyftet är teknisk OK men det syns tydligt att han saknar magstöd. Jag drar slutsatsen att han enbart tränat styrkelyft under fyra år, sex dagar i veckan, 2,5 timme per pass. Det blir många repetitioner.

För att hjärnan ska lära sig att bli stark krävs pedagogik – det vill säga du måste misslyckas på olika sätt för att hjärnan ska begripa. Ju fler desto bättre. Om du upprepar samma misstag/ failure lär sig hjärnan snabbt att allt den behöver göra för att täcka behovet är att du lyckas göra en till. Om du ständigt växlar vikter och repetitioner tar hjärnan det säkra före det osäkra och lägger till muskler så att du klarar en gång till i alla berörda muskelgrupper. Det är ungefär samma skillnad som mellan en vanlig bänk och en Smithmaskin. I själva verket är målsättningen att du skall genomföra lyften så Smithmaskinlikt som bara möjligt. Desto bättre teknik ju bättre blir du på att göra exakt det lyftet. Inget mer. Det är därför det ibland till och med är önskvärt med tekniskt ofullständiga lyft för att det blir bättre träning av det.

Ps Om du gör det hjärnan inte är van vid kommer den reagera med bestörtning och först vägra – likt en häst vid ett alltför högt hinder. Att gå eller springa baklänges är ett sådant hinder. Hjärnan tvingas ”tänka om” och du blir intelligentare för precis som musklerna behöver hjärnan då och då möta failure för att utvecklas. Min nyfikenhet vad gäller motorisk färdighet och hjärnans nonchalanta inställning till repetitiv träning gjorde att jag försökte raka andra sidan med andra handen. I en annan spegelbild. Gick så där men jag överlevde och det var ganska kul att testa och utmana något så himla simpelt som det vardagliga helvetet…  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: