Falskt om fetma och övervikt i SVT

Om kartan och verkligheten inte överensstämmer – lita på kartan. Ungefär så kan debattprogrammet om fetma som sändes på SVT i går sammanfattas: om din kropp och din kroppsuppfattning inte klickar – satsa inte på kroppen.

Många av de som har problem med övervikt förstår att det måste till en förändring: då finns det två vägar. Antingen förändrar du dig eller så förändras samhället. Antingen blir fetma den nya normen, all stigmatisering upphör och vi kan alla dö av hjärtfel vid 45-50 års ålder. Eller så förändrar vi kroppen, på kroppens villkor. 

Att tappa kilon för överviktiga är enkelt. Om man vet hur man ska göra. Det är mer problematiskt för personer med sjuklig fetma för de har nästan alltid en rad andra problem. Mycket sannolikt: dåliga knän, dålig rygg, insjunken hållning, dåligt hjärta, högt blodtryck och depressioner. Kan de få hjälp att börja och att utveckla träningen under lång tid är det troligt att de lyckas. 

Fast redan definitionen av begreppet övervikt och fetma bör diskuteras. Hälften av alla svenskar är överviktiga påstod public service –TV:s ”Mötet” och ingen ifrågasatte det. Bland annat för att alla där hade sin egen agenda som byggde på att övervikt är ett jättelikt dödligt problem, det största näst efter cancer.  

Mätmetoden, presenterad av barnläkaren Gabriel Marcus, var i princip det enda i hela programmet som inte kritiserades. Marcus hävdade att varannan svensk hade ett BMI över 25 och var det över 30 var det sjukdomen fetma som gällde. Han nämnde aldrig att gränsen för kvinnor är 30 respektive 35. Han låtsades inte om att BMI är en grovt felaktig och vilseledande mätmetod. 

Flera av debattörerna nämnde vikten av rörelse men definierade aldrig vad som menas med rörelse. Förmodligen syftade de på WHO:s otillräckliga rekommendationer på minst 150 minuter per vecka. Alla var rörande överens om att det inte räckte (här kom ”agendan” in). Barnläkaren påstod att radikalt sänka sin vikt och bli viktstabil är som att bli OS-mästare. Det är extremt ovanligt att det lyckas. Sa barnläkaren. På fullt allvar tycker jag man borde förlora sin läkarlegitimation på ett sånt uttalande. 

På samma sätt förhåller det sig till det mantra som ingen vågar yttra och än mindre kvantifiera. Det vill säga träningen. Alla säger att de tränat mycket och ändå drabbas de av fetma. Nej, de tränar troligtvis jättedåligt, alltför få gånger och troligtvis med fel övningar, på fel sätt och utan intensitet. Vi kan inte gå till gymmet och tro att vi kan träna bara för vi tagit oss dit. 

Vetenskapen om kroppar säger oss att viktresan inte bara är möjlig utan enkel. I teorin. Problemet är att väldigt få som är vana vid ett bekvämt, stillasittande liv med mycket osund mat inte är beredda att lägga om vanorna. All träning de gör är ett slags alibi. De försöker lägga om sina vanor och behålla dem – i det perspektivet är det inte konstigt att de misslyckas. 

Ingen definierar vad ”rörelse” är utan säger bara att det inte hjälper. Förmodligen utgår de ifrån WHO:s rekommendationer om minst 150 minuter i veckan. Så vad är rörelse – jo ut och gå tillexempel. SVT ville skoja om hetsen och visade två löpsedlar med uppmaningen ”gå dig smal”. Debattdeltagarna skrattade lite hånfullt och forskaren på övervikt klämde till med att då får man gå så mycket att man inte hinner jobba.  

När kvällstidningarnas löpsedlar är korrekta och mer faktarelevanta än sju agendadrivna experter i en TV-studio plus en minister – då har begreppet sanning urholkats lite. För kännedom: 38-årige Lasse vägde 160 kg fördelade på 180 cm innan han började gå uppförsbacke på Sorgenfrigymmet. 45 minuter sju dagar i veckan på löpbandet i allt högre tempo. Samtidigt som han lade om kosten. 18 månader senare har han 5 kilo kvar till målet, 90 kilo. Alla är inte Lasse men alla väger inte heller 160 kilo.  ”Det går!”. 

Det är inte stigmatiseringen i sig som är problemet. Att människor med fetma ofta i princip alltid lider av depressioner beror på att hjärnan reagerar så på alltför mycket fett. När de ofta undernärda människorna för 40 000 år sedan blev rädda och deprimerade berodde det på en livshotande fara. Alltså började kroppen samla fett – det behövde en tunn, hotad liten människa.  Detsamma med skolgång och kognitiva processer – fett och övervikt leder till sämre inlärningsförståelse, sämre betyg och skolgång. Det finns hur mycket forskning på det som helst. Både neurologisk och fysiologisk. Ändå skyller många på andra faktorer. 

Ingen pratade om individens ansvar för sin egen kropp. Det är en relation vi försöker undslippa genom att skylla ifrån oss, leta ”quick fix” som piller och operationer eller vända på det och hävda att den överviktiga kroppen är offer för fetthets och samhällsmobbing. 

Det är aldrig individens ansvar. Det är alltid statens, Livsmedelsverkets, läkarnas, matens och alla andras ansvar, allas utom ditt. 16-17 procent av Sverige befolkning måste ta tag i sin sjukdom. Det räcker inte med att sluta, du måste börja också. 

Det är en klassfråga säger ministern och vill tillsätta ännu en utredning. 

Livsmedelsindustrin företrädare upprepar gång efter gång att frågan är komplex och att det finns många andra värre faktorer än onyttig mat. 

Mataktivisten menar att vi måste jobba förebyggande mot livsmedelsindustrin och införa skatter och avgifter. 

Tankesmedjan Timbros företrädare menar att alla samhällets försök har misslyckats (utan att exakt ange vilka eller hur) och menar att det är fel att bestraffa ”vanliga barnfamiljer” med skatt på chips. Varvid hon som säger sig vara offer för kroppshets avbryter och frågar vad han menar med ”vanlig”…

Lägg om dina kostvanor och börja träna ordentligt. Se till att få hjälp av en kunnig person så du inte tränar fel och skadar dig. När du inte tränar på gymmet: gå och cykla en timme eller två i halvhårt tempo. Löpsedlarna överdrev inte. Då kommer du tappa många kilon. När du är framme vid din idealvikt – sluta inte träna! Trappar du ned på träningen kommer du lägga på vikt lika snabbt igen – så fungerar kroppen. Så har den gjort i hundratusentals år och så kommer den fortsätta att reagera – trots SVT, trots att vi moderna människor lever år 2021 efter Jesu födelse och dissar rörelse som meningslöst. Kroppen har alltid rätt! Lev med den på dess villkor, inte dina egna.   

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: