Titta de tränar, titta de tränar…

Sara Martinsson har troligtvis skrivit en mycket bra och spännande bok om kvinnor och styrketräning. Baksidan på ”Knäböj” (Weyler förlag) hävdar det är den ”kvinnliga styrketräningens idéhistoria” och jag kan knappt släppa taget, om boken. Kommen till mitten av min läsning är jag såväl entusiastisk som lite skeptisk. Sara tar bland annat upp detta med att se, inspireras, njuta och förskräckas av andras träning. Det är för övrigt bokens början och tydliga bas: Sara ser en okänd kvinna genomföra ett av tyngdlyftningens moment med både styrka och skönhet: ett perfekt ryck med skivstång och tunga, vita viktplattor förändrar hennes liv.

En bit in i boken återvänder hon till detta med blickar. Och flätar dragremmarna kring vad som blir en logisk kullerbytta. Det är ovanligt på gym men vanligt i dåligt underbyggda slutsatser vars upphov är egna erfarenheter. Sara påstår att kvinnor ser Sara och imponeras. Män, potentiella våldtäktsmän, ser eller ”stirrar” på Sara enbart på grund av hennes kropp eftersom män, enligt Sara, blott ser en sexuell varelse. Hon vittnar om hur obehagligt och hotande det är med de manliga blickarna och berättar att hon med stora, allomslutande hörlurar de första åren stängde av yttervärlden, och därigenom kunde ignorera blickarna, stirrandet. Hon drar till och med konklusionen att den kortavariga trenden med kvinnliga gym som fanns för sju, åtta år sedan ”är” ett resultat av detta manliga stirrande och berättar inte att det kanske även fanns andra saker som låg bakom trenden. Med samma kullerbytta som Sara gör kunde jag ha påstått att de tjejgymmen försvann eftersom problemet med sexuellt förblindade män försvann. Det gör jag inte. Det är ett problem med människor som stirrar på gymmen. 

Problemet är dock mycket mer komplext än Sara låtsas om. I alla fall utanför hennes egen tysta värld och gravt feministiska teoribildning. Varför kan inte fler få inspireras av en stark kvinna med perfekt teknik i ryckmomentet? Eller, varför får bara kvinnor göra det? Eller varför får vi andra, oavsett kön, inte titta och gilla en duktig kollega på gymmet? 

I den värld jag lever i ska man vara försiktig men uppriktig. När jag ser en kropp som gör något fantastiskt eller spännande eller ovanligt vackert fascineras jag. Undviker alltid att stirra men jag har svårt att låta bli att titta och njuta. I bästa fall kan jag utan problem berätta det för den som gör det framför mina ögon, mitt under min egen kamp med att omforma kroppen. Inte sällan har jag svårt att ta bort blicken från människor i 80-årsåldern som är starka, smidiga och tränar med en grace och självklarhet som gör mig varm och lycklig. Man kan se att ett liv med träning gett ett lyckligt resultat. Det kan också vara en stor, snygg, harmoniskt proportionell styrkelyftarkroppar, oavsett kön under trikåerna. Eller fnissa lite i skymundan åt en förvirrad lagidrottarens felaktiga försök att förbättra fysen. Inte sällan är det unga oerhört smidiga och starka kroppar som väcker begeistring. Och kärlek. Till bra träning. Jag kan fascineras, ja rent av attraheras, av en snygg manskropp på samma sätt som en kvinnokropp. Utan att för den skull tänka på sex eller erotik. Men det kan också vara en för mig ny sorts träning, eller någon som utför en vanlig övning väldigt bra eller tyvärr skrämmande fel. Eller bara fel i förhållande till förutsättningarna, de jag ser. 

Jag påpekar sällan längre tokigheter såvida jag inte vet att de försöker imitera en ovanlig övning jag själv gjort. Och då börjar jag alltid med att berömma dem för deras kloka val. Eller att det finns en uppenbar skaderisk. Att folk gör vanliga fel och reducerar in träning till i bästa fall meningslöst självplågeri måste de få göra utan att störas av mig. När jag frågar en ung, vältränad kvinnlig kollega om ”stirrandet” så svarar hon överraskande inte att det eventuellt sexuella stör henne utan det faktum att hon kanske gör något fel i träningen.  

Det finns väldigt många skäl till att se andra på gymmet – väldigt många är dessutom där för att bli sedda och bekräftade. Att exponera en kropp de är stolta över, att genomföra en övning de kan perfekt är för en del människor en stor del av deras identitet. En av dem är, ifall man får tro boken, Sara Martinsson. 

Alltså är problematiken aningen mer komplex än Sara låter oss förstå. Även för henne själv. Att hon skrivit en väldigt bra bok om ryck och styrketräning gör inte att färre kommer att titta på henne när hon tränar. 

Så istället för att avfärda alla manliga blickar som uttryck för sexuell hunger och patriakal makt (sexualitet och maktbehov är uppenbarligen inget kvinnor besitter) borde vi prata om det. Ett litet första steg är att inte stänga in sig i osympatiska bubblor på gymmet utan vara sociala varelser. Många yngre kvinnor tränar på ovanliga tider och med hörlurar. De hälsar i princip aldrig förrän man gått på varandra 15-20 gånger. Ibland är det nödvändigt, eller bara god gymsed att man kommunicerar: ”ska du använda den här länge till”, ”kan jag använda den där eller tränar du fortfarande med den”. De hör inte, jag försöker istället för tal och närmanden kommunicera med blicken men de vägrar möta den. Fast jag letar. Vad säger de om jag bara går fram och tar det redskap, eller den plats, de betraktar som sin? Ytterligare ett manligt svin och potentiell våldtäktsman gör entré? 

Ett allmänt vardaglig hej eller god morgon – utan baktankar men plus en blick – tycker jag är en del av ett socialt vara, speciellt när man möts på en mycket utvald plats för att göra exakt samma sak. Vi borde ses och prata om det här Sara. 

PS titeln anspelar på Povel Ramels slagdänga om Nybroviken-kurtis på is från anno dazumal. ”Titta det snöar”. 

Pss Sara är musikjournalist på DN. Hittills har hon inte nämnt varken ljud eller musik i boken. Karl Ove Knausgård är författare och hans senaste roman är full av musikaliska referenser. Och ljud. Och andra överväldigande sinnesintryck. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: