Det var träningen nattetid som gjorde Björn Borg riktigt stor

Den dubbeltydiga rubriken döljer troligtvis den avgörande hemligheten bakom fenomenet Björn Borg. Aktualiserat av Jan Söderqvists utmärkta, 450 sidiga biografi om världens främste tennisspelare på 1900-talet. Samtidigt kanske en förklaring till varför svensk herrtennis just sedan Millenieskiftet inte fått fram mer än en enda talang i seniortennis, som dessutom tvingades lägga av 25 år gammal.

Det märks att Jan Söderqvist spelet tennis i många år. Han förstår att värdera och vågar sig t o m in i diskussionen vad som gjorde Björn Borg så exceptionellt bra, de spännande avgörande detaljerna. Som att den tvåhandsfattade backhanden var helt OK när man hade ett så fantastiskt fotarbete (tack vare Percy Rosberg). 

Koncentrationen, hur bra han lyckades stänga ute allt annat i de viktigaste, avgörande bollarna. Borg säger vid ett tillfälle, hans sista Grand Slam-final mot McEnroe (eller Leconte 1982?) att den andre vann nu de riktigt viktiga bollarna – de han brukade göra. Som förklaring på att han från det ögonblicket är en föredetting. 

I ”Ren vilja – berättelsen om Björn Borg” (Bookmark) spekulerar Söderqvist i hur denna koncentrationen tar sig uttryck. Förmågan att försöka fokusera hundraprocentigt är det som gör tennis, golf och andra precisionssporter så spektakulära. Lägg till ett par timmars fysik utmattning under en obarmhärtig sol och du har tennisens essens. 

Själv tror jag att den hårda träningen är en den kanske viktigaste förklaring. Kroppen ska inte hålla för enbart fyra timmars tuff träning varje dag. Björn Borgs kropp gjorde det. 

Att träna hårt och länge blev snabbt den svenska modellen. Det innebar till en början många stjärnor vilket ytterligare ökade kraven på att vara bäst, tidigt. Träningsdoserna, även de rena styrketräningspassen ökade i en ålder då kroppen fortfarande växer och är skör. Att vara bäst tidigt, speciellt med curlande föräldrar, blev inte viktigt utan närmast avgörande. Konkurrensen ökade, hetsen ökade. Kent Carlsson var ett av de första exemplen. Inom lite drygt ett decennium blev övertränade världsklassjuniorer och kroniska axelskador normen. Under de senaste 20-25 åren har Sverige fortsatt vara bland världens bästa länder vad gäller 15-åringar men har inte fått fram en ny topp 100-rankad spelare på 20 år – undantaget den skadade/sjuke Robin Söderling. Det är en stor tragedi, kanske hade den kunnat undvikas ifall de ansvariga i svensk tennis insett att Björn Borgs storhet tog sängvägen.

Förutsättningen för att kunna tillgodogöra sig hård träning är sömnen. Sover du inte tillräckligt går du först miste om träningseffekterna, sedan börjar kroppen ta stryk. Till sist säger den stopp. Överträning och att gå in i väggen/utmattningssyndrom är en svensk specialitet och drabbar i dag vart tionde elitidrottare (läs om Axel Smiths bok på min blogg Maxtiotår). 

Följaktligen gick Björn Borg och lade sig klockan 10 och sov tio timmar, varje natt. Det innebar att han kunde tillgodogöra sig de fyra timmarna och kroppen hade tid att hantera den utmattning eller överansträngning som annars träningen garanterat resulterat i. Att aldrig gå ut får alla Borgs flickvänner före 1982 att kalla honom en nörd, en egocentrisk tråkmåns. Jag tror tråkigheten var hemligheten med Björn Borg.  Den bästa träningen är i sängen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: