Den ärvda gåvan att älska träning

Min gamle malmöitiske vän och sportjournalistkollega skadade sig medan vi spelade innefotboll i Baltiska Hallen för cirka 25 år sedan. Lika bra som han var på fotboll har han sedan varit på att lägga upp bilder på grymt fet gourmetmat på facebook. För mig en både lockande och avskräckande påminnelse. Samtidigt, under detta kvartssekel, har han blivit allt rundare. För några veckor sedan berättade han att han börjat ”lyfta skrot” vilket gjorde mig uppriktigt glad. Idag lade han upp en liten berättelse om kroppens minne, en överraskning både för Stefan och hans många fb-vänner. Jag vill gärna citera en liten del av den och hänger på min kommentar. 

”Min hjärtläkare sa att han ville kolla en sak och föreslog ett arbetsprov. Cykla på en träningscykel med elektroder på kroppen och successivt ökad belastning tills man inte orkar fortsätta. Snabbt avklarat förmodade jag som aldrig varit i sämre fysisk form än nu.
Väl på cykeln tickade tävlingsinstinkten in. Cyklade mycket längre tid än jag trott var möjligt och när jag till slut sa stopp var det för att det klickade obehagligt högt i vänsterknäet utan korsband.
– Som jag misstänkte, sa läkaren.
– Du får för mycket medicin. Din puls gick knappt upp. Om jag inte vetat vem du är hade jag gissat att du var före detta norsk skidåkare. Åtminstone i stafettlaget.
För mig ett obegripligt resonemang. Kondition är en färskvara. Jag har inte varit i bra kondition på mycket länge. Sen snart tio år har jag dessutom konstaterat förmaksflimmer.
– Det du byggde upp till 25 års ålder gör att ditt hjärta fortfarande pumpar på bra. Du kommer aldrig att komma undan dina problem men du startar från en väldigt hög höjd och har skapat en lång flack utförsbacke som det kommer att ta tid för dig att glida ned för, sa läkaren.”

Yes box! Hjärtläkaren har helt rätt angående kroppen och muskelminnet. Har ”vi” en gång lärt oss att träna och göra det ordentligt finns allting arkiverat och välbevarat i huvudet – kroppen vill inget hellre än att börja träna igen. Det är därför fysisk aktivitet belönas med endorfiner, kroppens hembrända morfin (de två andra delarna av livet som belönas av detta ”välbefinnande” är ätande och sex). Det har ihop med att våra kroppar fortfarande ser ut och är optimerade till att förfölja och döda stora djur på savannen i norra Afrika genom att helt enkelt ha bättre kondis. Det är också därför vi älskar fet mat och socker och är i särklass bäst i världen på att lagra det – vi behöver det när vi löper de där 20-30 km om dagen, styckar djuret och springer hem ”till frysen” med delarna. Det är därför jag alltid börjar med att fråga mina PT-kunder vilken sport de sysslat med i ungdomen. Kroppens deja-vu, att långsamt återerövra de rörelserna och den fysiska förmågan skapar lycka och många svettiga leenden.

Våra västerländska liv går numera ut på att leva så motståndslöst som möjligt. Vi övertalas att köpa och proppa oss fulla med dålig mat och sitter i princip alltid stilla, när vi inte ligger ned och försöker sova. Efter ett antal år är vi så sjuka att vi tvingas köpa och proppa i oss en massa mediciner som behandlar symtomen. Vi mår inte bättre, blir inte mindre sjuka men lever förhoppningsvis några år extra. 

I sin bok ”Ikke til forhandling – livets ligning” (”Inget att diskutera – livets ekvation”) på Politikens förlag berättar Chris Macdonald om ett snart 40 år gammalt experiment i Australien. Karen O´Dea samlade en grupp medelålders aboriginals som växt upp och levde i storstäder plågades av bland annat fetma, typ 2 diabetes, insulinresistens, hjärtbesvär och höga kolesterolvärden. De fick tillbringa sju veckor i bushen och leva ungefär som aboriginal gör eller gjorde förr i världen. Efter sju veckor utan vanlig mat och medicin hade gruppmedlemmarna i genomsnitt förlorat sju kilo, deras sjukdomssymtom hade helt eller delvis försvunnit och deras självförtroende och mentala styrka var anmärkningsvärt större. 

Alltså är träning och ett hälsosammare, mindre bekvämt liv, något som vi innerst inne har ärvt förmågan till och omedvetet längtar efter. Trots gourmetmaten. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: