Stoicism – en nygammal träningsfilosofi

Folk bränner sina gymkort, kastar Nike-skorna (plus kläderna) i soporna och springer barfota ut i den snöbelagda skogen för ett ensamt träningspass på fastande mage i total tystnad.

Ungefär så beskrivs den filosofiska inriktningen stoicismen som träningslära. Den föddes i Grekland för drygt 2000 årskort sedan och anammades av både slavar, superrika och kejsare: ”den som svettas mer i träning blöder mindre i strid”, enligt ett talesätt från gamla Sparta. 

Vad som återstår av de gamla stoikerna på Olympen, från museet på Peloponnessos, Grekland.

Det handlar om träning, enbart träning. Att beskriva det som en livsfilosofi är vilseledande eftersom det är vägen och inte målet som är det avgörande. Stoicism har därför i sig inget mål, inget fullkomligt och slutgiltigt utan går ut på att man lever efter dygderna mod, rättvisa, måttfullhet och visdom. ”Det som hindrar handling, skapar handling. Det som står i vägen, blir vägen” – är enkla vardagliga tips om att gilla läget! En motgång är möjligheten att förändra något. En motgång som att komma tvåa är betydligt bättre än att vinna – i ett längre perspektiv. 

”Scott Carney, författaren till bästsäljare ”What doesn’t kill us”, menar att evolutionen fick oss förvisso att söka bekvämlighet – men bara för att bekvämlighet aldrig var normen. I dag finns studier som tyder på att den mänskliga biologin också behöver doser av fysisk stress. Forskning visar till exempel att personer som arbetar utomhus har mer brunt fett än andra under vintern – en fettvävnad som aktiveras i kyla och bland annat hjälper till att hålla kroppsvärmen. När muskler, organ, nerver, fettvävnad och hormoner aldrig får några signaler från en föränderlig miljö kan immunsystemet bli understimulerat och börja angripa den egna kroppen, vilket vissa menar kan vara en process som ligger bakom en del autoimmuna sjukdomar”. 

En essä i DN från december 2019 av Sverker Lenas fäster min uppmärksamhet på detta. Citatet ovan kommer därifrån och flera citat även här under. En är en på många sätt fantastisk text med två små fel: stoicismen är inte lidande. Det är modet att välja ”lidandet”/träningen och övervinna det. Stoicismen bygger på det personliga ansvaret. Du kan inte kräva att andra ska göra det som du som människa själv kan göra. Istället ska du göra dig till den bästa människa du kan vara. 

I en tid granne med kaos och konflikter känner många en maktlöshet.  I en värld som ska vara så pass bekväm som bara möjligt överlåter då många med varm hand det obehagliga och svårförklarliga åt andra. som Donald Trump, Boris Johnson, Jimmie Åkesson eller andra halv- och helreligiösa ledare vars budskap alltid är att specificera problemen och beskriva målet. Det handlar aldrig om vägen eller det personliga ansvaret, aldrig om att de verkligt stora hoten mot mänskligheten som hat, överflöd och klimatet måste lösas tillsammans.

”Stoicismen uppfattas som ett sätt att återta någon sorts kontroll, över sitt eget liv eller över sin roll i samhället. Stoikern har kommit att representera en karaktär som är principfast och stark: En stoiker står pall. Det kan verka lockande när samhället känns tufft och framtiden mörk”, säger Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi vid Lunds Uni och citerad i radioprogrammet Filosofiska Rummet. 

Stoicismen har enligt DN blivit het i Silicon Valley där man läst Filosofiprofessorn William B Irvines bok   ”The stoic challenge: a philosophers guide to becoming tougher, calmer and more resilientmen har en historisk förankring bland innovativa företagare som Steve Jobs, John D Rockerfeller, Thomas Edison med flera.  

Den i Silicon Valley populäre självhjälpsförfattaren Tim Ferris beskriver stoicismen som ”det ultimata personliga operativsystemet för alla som vill frodas i högstressmiljöer”. Hans vän Ryan Holiday har skrivit en av de stora bästsäljarna inom den stoiskt inspirerade självhjälpslitteraturen, ”The obstacle is the way”.

”Stoicismen uppstod i en historiskt orolig period då de grekiska stadsstaterna förlorade sin självständighet. Det skedde i kölvattnet av Alexander den stores erövringar och romersk imperialism.

Ett annat skäl (och nu citerar jag friskt ur DN-texten) till stoicismens frammarsch kan vara likheterna med den kognitiva beteendeterapin, vars grundare refererar till stoicismen som en föregångare. Både kbt och stoicism använder sig av behandlingsmetoden exponering, där individen utsätter sig för situationer som utlöser obehag. Men där kbt syftar till att snabbt lappa ihop människor så att de kan skickas tillbaka till jobbet har stoicismen högre ställda mål, menar Frits Gåvertsson, även han filosofiskt lärd i Lund i Filosofiska Rummet.

– I stoicismen finns en uttalad och normativ idé om den goda människan. Det idealet är mycket högre ställt än inom kbt. Det handlar om att uppnå det berömda, stoiska lugnet för att bättre hantera sitt känsloliv. Men till skillnad från nidbilden av den känslokalla stoikern menar stoicismen inte att vi ska utrota vårt känsloliv, utan snarare att vi inte ska överreagera på saker, säger han.

I dag är det svårt att inte tänka på klimatkrisen som ett av de orosmoln som får stoicismen att växa. Men vad blir stoikerns svar på den globala uppvärmningen? Hur stor användning har vi av en livsfilosofi som snarare vill ändra våra föreställningar om en kris än krisen som sådan? 

Kanske större än man först kan tro. Även om den nutida, ibland förenklade tillämpningen av stoicismen är mer inriktad på självförverkligande än samhällsförbättring var stoicismen inte ointresserad av samhället, framhåller Lena Halldenius: 

– Stoicismens sociala intresse är något som många glömmer. Stoicismen var ingen direkt politisk filosofi, men i sin betoning av dygderna rättvisa, mod, måttfullhet och visdom är den ändå politiskt relevant. Stoicismen betonar alla människors inneboende jämlikhet. Det var en punkt där stoikerna var radikala: herreman eller slav – vi är alla sprungna ur samma natur, säger Lena Halldenius.

Till skillnad från epikuréerna var stoikerna också kosmopoliter. Med sin etiska princip oikeiosis strävade de efter att stegvis lyfta in allt fler människor i den familjära zonen, från familj, vänner och bekanta och vidare till lokalsamhället och världen. Bo Lindberg kallar stoikerna för antikens ”anywheres” och Lena Halldenius påpekar att begreppet världsmedborgare kommer från den stoiska filosofins kosmopolitēs.

– Den viktiga solidariteten för stoikern är inte med staten, nationen eller den egna etniciteten, utan med den större ordningen, som de kallade naturen, säger hon.

Under alla omständigheter är stoicismen en motreaktion på ”det moderna” och konsumtionssamhällets försök att kontrollera och marginalisera individens värde och egna ansvar. Personligen tycker jag det liknar en slags individuell socialism, utan att för den skull vara politisk. Stoicism är apolitisk och just därför ett filosofiskt hot mot det nuvarande, ”moderna” samhället, dess struktur, profitörer och lyckosökande slavar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: